Lovisa tyckte att hennes idé var genialisk. Troligtvis så skulle hon bli kvar här hela dagen imorgon - och därmed missa julafton hemma med familjen. Så om inte hon kunde komma till julaftonen fick väl julaftonen komma till henne. Lovisa skulle allt se till att det blev en mysig jul ändå.

Hon bestämde sig för att börja på julaftonsmorgonen. Nu skull hon försöka sova så hon kunde gå upp tidigt imorgon bitti och börja förberedelserna.

Lovisa flyttade om nästan varenda höbal i höladan innan hon blev nöjd och kunde ligga bekvämt. Hon lade några schabrak som någon slag madrass över det stickiga höet och drog sedan en gammal stallfilt över sig som täcke. Lovisa somnade snabbt den kvällen och sov hela natten för att sedan vakna, utvilad och pigg, på julaftonsmorgonen.

 

Lovisa kastade en blick på stallklockan. Tjugo över sex, det var bra. Det betydde att hon hade gott om tid på sig på sig att förbereda. Det första hon gjorde var att släpa ut några höbalar i stallet. Med dem bildade hon ett bord och en liten soffa. Filten och schabraken hon använt under natten fick bli något mjukt att sitta på och en duk.

Runt om i stallet hängde det julpynt, glitter, granris, små tomtar och stora, runda knäckebröd upphängda i röda band. Lovisa samlade ihop de små tomtarna och pyntade bordet lite med dem. Det skulle bli mörkt snart och myskänslan skulle försvinna om hon hade de starka taklamporna i stallet tända. I stället hämtade hon den lilla lysande stjärnan hennes mamma hade pyntat sadelkammaren med och placerade den på det provisoriska bordet. Stjärnan var som tur vad batteridriven, så hon behövde inte tänka på sladdar eller något sådant.

- Vad mer kan jag göra? funderade Lovisa för sig själv. Maten skulle hon fixa senare, även om hon redan nu var väldigt hungrig så hade hon bestämt sig för att vänta till eftermiddagen.

- En gran! utropade hon plötsligt och hästarna ryckte till av det plötsliga ljudet. Lovisa plockade ned några kvistar av granriset. De satt högt upp, men med hjälp av lite klättring på boxarna så fick hon till slut tag på några. När hon hade tillräckligt med granruskor letade hon rätt på några gamla hösnören och band ihop det till en liten osymmetrisk gran. Även om Lovisa hade sett vackrare granar var hon nöjd över sig själv. Hon stod ett tag och studerade sina skapelser. Det var något som saknades. Självklart! Hon måste ju pynta granen! Fort rev hon ner en glittergirlang och virade den runt granen. Men det behövdes något mer, kulor. Lovisa rotade igenom hela stallet men kunde inte hitta något fint att hänga upp i den lilla granen. Manilla, den lilla bruna ponnyn som ständigt var hungrig, skrapade med hoven i marken som att förtyliga att hon var extra hungrig. Då kom Lovisa på vad hon kunde pynta granen med, morötter! Hon gick bort till hörnet där de förvarade alla morötter och äpplen och började skära en morot i lagom stora bitar. I varje bit gjorde hon ett litet hål. Manilla - och alla andra hästarna - blev tokiga av att Lovisa stod vid "godishörnet". De visste att det var där godiset fanns.

- Ni vet allt att ni får godis om ni gör sådär, skrattade Lovisa och gav alla hästarna en varsin morot.

När hästarna fått sina morötter och det var frid och fröjd igen hämtade hon ytterligare ett hösnöre. Hon skar det i mindre bitar och trädde en morot i varje. Sedan knöt hon fast det i en kvist på granen.

Stolt beundrade hon sitt verk och log för sig själv. Nu var det bara att invänta mörkret - och myskänslan.

 

 

Lucka nummer 7 & 8 blev väldigt slarviga då jag i stort sett bara kastade ihop dem på typ mindre än 5 min. Men nu har jag gjort om de lite så att de blev lite roligare, bläddra ner några inlägg och kolla in dem!

Ursäkta för den lilla förseningen, har haft mycket att stå i just nu. Men här är den, lucka 9! Lucka 10 och 11 kommer dyka upp här imorgon.

 

 

 

 

 

 

Jag insåg just nu att jag har världens somrigaste header den 7 december. Jag måste vara den enda bloggen med en sommarheader just nu! Borde kanske fixa till en liten fin vinterheader? Ska se om jag kan knåpa ihop något nån gång när jag får tid snart...

 

 

SSO har nu legat nere i 2 dygn, så länge har det aldrig varit nere förut! De har hållt oss uppdaterade på facebook och har jobbat både dag och natt (jag skojar inte, de har suttit uppe hela nätter för att hitta felet och få igång spelet) så att vi ska kunna spela igen. Alltså kan man säga så mycket annat än RESPEKT

 

Tycker det är så himla fantastiskt hur de lägger ned så pass mycket tid för att få igång spelet så att VI ska kunna spela. Önskar jag bodde närmare Stockholm så jag kunde springa dit och ge de en kram eller något, haha ;)

 

Sen så blir jag både besviken och glad när jag ser alla kommentarer på Star Stables facebook. Ungefär 50% av alla kommentarer är antingen personer som tjatar på de och undrar varför de inte öppnar spelet även fast de gett tydliga förklaringar på varför det är nere eller personer som vill ha star coins för att spelet inte fungerar. Alltså hur otacksam får man vara? Här har vi ett team som rent ut sagt sliter arslet av sig för att vi ska kunna njuta, det borde ju vara de som klagar och vi som berömmer, right?

Dock gör det mig glad att se att de resteramde 50% av kommentarerna är positiva, personer som berömmer dem osv. Jag blir jätteglad över att det finns de som skriver sådana saker! Man kan ju tappa hoppet lite om Star Stables spelare när man ser vissa kommentarer liksom...

 

 

Två små saker till om detta, jag vet inte riktigt hur det blir med julkalendern imorgon eftersom jag inte förberett något än tills dess och jag lär behöva spelet för att kunna fixa något. Jag kan heller inte forsätta på novellen (som förresten verkade väldigt uppskattad, skulle ni tycka det var roligt om jag fortsatte med skrivandet? Hitta på en spännande novell åt er att läsa eller något sånt!) förrän min svenska-text till skolan är klar... Jag håller på att skriva en saga (allvarligt, vi ska skriva en saga, självklart skriver jag om enhörningar ;D ) som ska vara inlämnad och klar senast söndag kväll, så jag måste ta den i första hand.

Sen så vill jag visa er två bilder jag hittade från Alices blogg, tyckte de var så himla passande, och relaterbala hahah :P

 

 

 

 

 

När Lovisa några timmar senare vaknade försökte hon förvirrat resa sig upp, men en plötslig smärta i huvudet hindrade henne. Hon sjönk ner i halmen igen och förde sakta handen mot huvudet. Det var fruktansvärt ömt, men det kunde hon stå ut med.

Vad hade hänt? Det sista hon mindes var att hon hade stått och borstat Prinsen när hon hört ett fruktansvärt brak. Jusste ... braket! Lovisa ville ta reda på vad det var som hade brakat så förskräckligt, men först var hon tvungen att lysa upp lite i stallet. Hon såg inte ett dyft i det här mörkret.

 

Ovädret måste ha tagit elen för när hon tryckte på lysknappen hände inte ett dyft.

Famlandes i mörkret grävde hon fram första hjälpen-lådan. Där i fanns det en ficklampa som hon genast tände.

- Nu ska vi ta reda på vad det var som brakade till förut, mumlade hon, mest för sig själv.

 

Inne i stallet var allt helt och på sin rätta plats, så det måste ha varit utomhus någonting hänt. Lovisa försökte öppna den lilla dörren endast hon använde, men den rörde sig inte en centimeter. Någonting blockerade den från utsidan. Hon skyndade sig till den stora ingången där hästarna tog sig ut och in, men hon kunde inte öppna den heller. Paniken började så smått komma krypande och fick henne att trycka ännu hårdare på dörren i hopp om att den skulle rubba sig denna gången, men inte, den stannade där den var. Varför hade hon inte tänkt på att ta med sig mobiltelefonen i morse!?

 

När Lovisa efter ett tag lugnat sig och insett att hon inte kunde göra annat än att vänta på hjälp så satte hon sig tillsammans med Fireboy i hans box.

Fireboy var hennes trogna följeslagare, hästen som hade följt med på alla hennes äventyr och upptäckter. Ibland kändes det till och med som om de hade ett speciellt band till varandra. Självklart älskade hon alla sina andra hästar också, men med Fireboy var det verkligen något speciellt.

- Vad ska jag göra Fireboy? Det enda jag har är några mackor, oboy, skorpor och vatten. Och jag kanske kommer bli kvar här i flera dagar! Jag kommer inte hinna hem till julafton! Fuxen svarade med att buffa till henne och titta henne djupt i ögonen, och det var i det ögonblicket som Lovisa förstod vad hon skulle göra i väntan på hjälp.

Sitter just nu sitter jag i bilen på väg till skolan och bloggar från mobilen. Det är kallt, jag är trött och vill helst bara vända hem och gå o lägga mig igen. Men jag måste gå i skolan ändå så jag har inte sådär jättemånga val om jag inte vill skolka.

Jag tänkte faktiskt snacka lite om onsdagsuppdateringen, vad kan tänkas komma idag egentligen?
Med tanke på att det är 3 december så är sannolikheten nästan 100% att det ska komma juluppdrag o sånt. Och så får vi hoppas att snön kommer idag också!

Nu hoppas jag att min aoutocorrect inte har ställt till det för mycket och avslutar med att önska er en trevlig onsdag! :)

 

 

Detta är än så länge min önskelista. Tycker dessa saker är såå snygga! Och mössan passar ju bra till att matcha det också! Ska lugnt införskaffa detta direkt när jag blir beundrad med Stonegrounds expedition (A.A.E). 

 

 

 

Tycker detta är såå himla häftigt! Fullt med rötter på marken att snava och halvt slå ihjäl sig på - tur att man kan gå rätt igenom dem i SSO!