Lovisa tyckte att hennes idé var genialisk. Troligtvis så skulle hon bli kvar här hela dagen imorgon - och därmed missa julafton hemma med familjen. Så om inte hon kunde komma till julaftonen fick väl julaftonen komma till henne. Lovisa skulle allt se till att det blev en mysig jul ändå.

Hon bestämde sig för att börja på julaftonsmorgonen. Nu skull hon försöka sova så hon kunde gå upp tidigt imorgon bitti och börja förberedelserna.

Lovisa flyttade om nästan varenda höbal i höladan innan hon blev nöjd och kunde ligga bekvämt. Hon lade några schabrak som någon slag madrass över det stickiga höet och drog sedan en gammal stallfilt över sig som täcke. Lovisa somnade snabbt den kvällen och sov hela natten för att sedan vakna, utvilad och pigg, på julaftonsmorgonen.

 

Lovisa kastade en blick på stallklockan. Tjugo över sex, det var bra. Det betydde att hon hade gott om tid på sig på sig att förbereda. Det första hon gjorde var att släpa ut några höbalar i stallet. Med dem bildade hon ett bord och en liten soffa. Filten och schabraken hon använt under natten fick bli något mjukt att sitta på och en duk.

Runt om i stallet hängde det julpynt, glitter, granris, små tomtar och stora, runda knäckebröd upphängda i röda band. Lovisa samlade ihop de små tomtarna och pyntade bordet lite med dem. Det skulle bli mörkt snart och myskänslan skulle försvinna om hon hade de starka taklamporna i stallet tända. I stället hämtade hon den lilla lysande stjärnan hennes mamma hade pyntat sadelkammaren med och placerade den på det provisoriska bordet. Stjärnan var som tur vad batteridriven, så hon behövde inte tänka på sladdar eller något sådant.

- Vad mer kan jag göra? funderade Lovisa för sig själv. Maten skulle hon fixa senare, även om hon redan nu var väldigt hungrig så hade hon bestämt sig för att vänta till eftermiddagen.

- En gran! utropade hon plötsligt och hästarna ryckte till av det plötsliga ljudet. Lovisa plockade ned några kvistar av granriset. De satt högt upp, men med hjälp av lite klättring på boxarna så fick hon till slut tag på några. När hon hade tillräckligt med granruskor letade hon rätt på några gamla hösnören och band ihop det till en liten osymmetrisk gran. Även om Lovisa hade sett vackrare granar var hon nöjd över sig själv. Hon stod ett tag och studerade sina skapelser. Det var något som saknades. Självklart! Hon måste ju pynta granen! Fort rev hon ner en glittergirlang och virade den runt granen. Men det behövdes något mer, kulor. Lovisa rotade igenom hela stallet men kunde inte hitta något fint att hänga upp i den lilla granen. Manilla, den lilla bruna ponnyn som ständigt var hungrig, skrapade med hoven i marken som att förtyliga att hon var extra hungrig. Då kom Lovisa på vad hon kunde pynta granen med, morötter! Hon gick bort till hörnet där de förvarade alla morötter och äpplen och började skära en morot i lagom stora bitar. I varje bit gjorde hon ett litet hål. Manilla - och alla andra hästarna - blev tokiga av att Lovisa stod vid "godishörnet". De visste att det var där godiset fanns.

- Ni vet allt att ni får godis om ni gör sådär, skrattade Lovisa och gav alla hästarna en varsin morot.

När hästarna fått sina morötter och det var frid och fröjd igen hämtade hon ytterligare ett hösnöre. Hon skar det i mindre bitar och trädde en morot i varje. Sedan knöt hon fast det i en kvist på granen.

Stolt beundrade hon sitt verk och log för sig själv. Nu var det bara att invänta mörkret - och myskänslan.

 

 

 

Lovisa tyckte att hennes idé var genialisk. Troligtvis så skulle hon bli kvar här hela dagen imorgon - och därmed missa julafton hemma med familjen. Så om inte hon kunde komma till julaftonen fick väl julaftonen komma till henne. Lovisa skulle allt se till att det blev en mysig jul ändå.

Hon bestämde sig för att börja på julaftonsmorgonen. Nu skull hon försöka sova så hon kunde gå upp tidigt imorgon bitti och börja förberedelserna.

Lovisa flyttade om nästan varenda höbal i höladan innan hon blev nöjd och kunde ligga bekvämt. Hon lade några schabrak som någon slag madrass över det stickiga höet och drog sedan en gammal stallfilt över sig som täcke. Lovisa somnade snabbt den kvällen och sov hela natten för att sedan vakna, utvilad och pigg, på julaftonsmorgonen.

 

Lovisa kastade en blick på stallklockan. Tjugo över sex, det var bra. Det betydde att hon hade gott om tid på sig på sig att förbereda. Det första hon gjorde var att släpa ut några höbalar i stallet. Med dem bildade hon ett bord och en liten soffa. Filten och schabraken hon använt under natten fick bli något mjukt att sitta på och en duk.

Runt om i stallet hängde det julpynt, glitter, granris, små tomtar och stora, runda knäckebröd upphängda i röda band. Lovisa samlade ihop de små tomtarna och pyntade bordet lite med dem. Det skulle bli mörkt snart och myskänslan skulle försvinna om hon hade de starka taklamporna i stallet tända. I stället hämtade hon den lilla lysande stjärnan hennes mamma hade pyntat sadelkammaren med och placerade den på det provisoriska bordet. Stjärnan var som tur vad batteridriven, så hon behövde inte tänka på sladdar eller något sådant.

- Vad mer kan jag göra? funderade Lovisa för sig själv. Maten skulle hon fixa senare, även om hon redan nu var väldigt hungrig så hade hon bestämt sig för att vänta till eftermiddagen.

- En gran! utropade hon plötsligt och hästarna ryckte till av det plötsliga ljudet. Lovisa plockade ned några kvistar av granriset. De satt högt upp, men med hjälp av lite klättring på boxarna så fick hon till slut tag på några. När hon hade tillräckligt med granruskor letade hon rätt på några gamla hösnören och band ihop det till en liten osymmetrisk gran. Även om Lovisa hade sett vackrare granar var hon nöjd över sig själv. Hon stod ett tag och studerade sina skapelser. Det var något som saknades. Självklart! Hon måste ju pynta granen! Fort rev hon ner en glittergirlang och virade den runt granen. Men det behövdes något mer, kulor. Lovisa rotade igenom hela stallet men kunde inte hitta något fint att hänga upp i den lilla granen. Manilla, den lilla bruna ponnyn som ständigt var hungrig, skrapade med hoven i marken som att förtyliga att hon var extra hungrig. Då kom Lovisa på vad hon kunde pynta granen med, morötter! Hon gick bort till hörnet där de förvarade alla morötter och äpplen och började skära en morot i lagom stora bitar. I varje bit gjorde hon ett litet hål. Manilla - och alla andra hästarna - blev tokiga av att Lovisa stod vid "godishörnet". De visste att det var där godiset fanns.

- Ni vet allt att ni får godis om ni gör sådär, skrattade Lovisa och gav alla hästarna en varsin morot.

När hästarna fått sina morötter och det var frid och fröjd igen hämtade hon ytterligare ett hösnöre. Hon skar det i mindre bitar och trädde en morot i varje. Sedan knöt hon fast det i en kvist på granen.

Stolt beundrade hon sitt verk och log för sig själv. Nu var det bara att invänta mörkret - och myskänslan.