Mörkret kom sakta krypandes över stallet. Snart såg man inte mer än mörker och snö när man tittade ut genom fönstrer.

- Perfekt, sa Lovisa tyst för sig själv och tittade på klockan. Kvart över fyra stod visarna på. Vid det här laget skulle hon och resten av familjen vanligtvis just ha sett på Kalle Ankas julafton och troligtvis börja öppna julklapparna nu. Varför hade hon klantat sig och inte tagit med mobiltelefonen till stallet? Då skulle hon ha suttit intill granen i vardagsrummet och öppna sina julklappar. Men men, tänkte Lovisa. Ingen idé att gråta över spilld mjölk, det som var gjort var gjort och hon kunde inte ändra på det. Det enda hon kunde göra i detta läge var att försöka ordna en så bra julafton som möjligt ändå.

 

Allt var färdigt, bord och soffa av hörbalar med schabrak som dynor, en provisorisk gran och en liten batteridriven julstjärna som lyste upp tillvaron lite. Nu var det bara maten kvar.

Oboyen hon hade haft med sig hemifrån hade kallnat för länge sen, men den gick fortfarande att dricka och smörgåsarna var helt ok. I stallet fanns det inte så mycket mer än skorpor - Lovisa tackade sin mamma som varit envis att ha de i stallet när hon själv inte alls förstod vad det skulle vara bra till - och vatten. Hon funderade en liten stund om det fanns något mer ätbart. Plötsligt kom hon på att de hade ju massvis av morötter och knäckebröd! Det gick ju självklart att äta, så hon plockade på sig lite av det.

En gammal balja som Lovisa diskade ur fick agera uppläggningsfat åt maten och i en mugg med avbrutet öra hällde hon upp vatten. Den kalla oboyen kunde hon dricka från termosen. Försiktigt balanserade hon in baljan med smörgåsar, skorpor, morötter, knäckebröd, vatten och oboy in till sitt höbals-bord. Höbalen svajade till lite när hon försiktigt ställde ner baljan. Sedan satte hon sig ner för att börja sin egna lilla festmåltid, men något var fel.

Det var för ljust.

Självklart, de svaga små lamporna som hängde över boxarna lyste ju fortfarande. Snabbt hoppade Lovisa upp och tog sig bort till ljusknappen, knäppte av den och återvände till bordet. Nu var myskänslan på topp. Innan hon börjat med maten hade hästarna fått hö, så ljudet av de sakta mumsandes på sitt hö var det enda som hördes. Allt var mörkt, men skenet från den lilla stjärnan lyste upp ordentligen. Lovisa såg sig omkring och suckade nöjt. Detta var nog trots allt en av de bästa julaftorna på länge.

 

 

Två timmar senare låg Lovisa ihopkurad i Fireboys box. Hon var precis påväg att somna när hon hörde ljudet av sirener.

- Nu kan ni komma och rädda mig, log hon och lät sedan sömnen ta över henne.

 

 

 

Mörkret kom sakta krypandes över stallet. Snart såg man inte mer än mörker och snö när man tittade ut genom fönstrer.

- Perfekt, sa Lovisa tyst för sig själv och tittade på klockan. Kvart över fyra stod visarna på. Vid det här laget skulle hon och resten av familjen vanligtvis just ha sett på Kalle Ankas julafton och troligtvis börja öppna julklapparna nu. Varför hade hon klantat sig och inte tagit med mobiltelefonen till stallet? Då skulle hon ha suttit intill granen i vardagsrummet och öppna sina julklappar. Men men, tänkte Lovisa. Ingen idé att gråta över spilld mjölk, det som var gjort var gjort och hon kunde inte ändra på det. Det enda hon kunde göra i detta läge var att försöka ordna en så bra julafton som möjligt ändå.

 

Allt var färdigt, bord och soffa av hörbalar med schabrak som dynor, en provisorisk gran och en liten batteridriven julstjärna som lyste upp tillvaron lite. Nu var det bara maten kvar.

Oboyen hon hade haft med sig hemifrån hade kallnat för länge sen, men den gick fortfarande att dricka och smörgåsarna var helt ok. I stallet fanns det inte så mycket mer än skorpor - Lovisa tackade sin mamma som varit envis att ha de i stallet när hon själv inte alls förstod vad det skulle vara bra till - och vatten. Hon funderade en liten stund om det fanns något mer ätbart. Plötsligt kom hon på att de hade ju massvis av morötter och knäckebröd! Det gick ju självklart att äta, så hon plockade på sig lite av det.

En gammal balja som Lovisa diskade ur fick agera uppläggningsfat åt maten och i en mugg med avbrutet öra hällde hon upp vatten. Den kalla oboyen kunde hon dricka från termosen. Försiktigt balanserade hon in baljan med smörgåsar, skorpor, morötter, knäckebröd, vatten och oboy in till sitt höbals-bord. Höbalen svajade till lite när hon försiktigt ställde ner baljan. Sedan satte hon sig ner för att börja sin egna lilla festmåltid, men något var fel.

Det var för ljust.

Självklart, de svaga små lamporna som hängde över boxarna lyste ju fortfarande. Snabbt hoppade Lovisa upp och tog sig bort till ljusknappen, knäppte av den och återvände till bordet. Nu var myskänslan på topp. Innan hon börjat med maten hade hästarna fått hö, så ljudet av de sakta mumsandes på sitt hö var det enda som hördes. Allt var mörkt, men skenet från den lilla stjärnan lyste upp ordentligen. Lovisa såg sig omkring och suckade nöjt. Detta var nog trots allt en av de bästa julaftorna på länge.

 

 

Två timmar senare låg Lovisa ihopkurad i Fireboys box. Hon var precis påväg att somna när hon hörde ljudet av sirener.

- Nu kan ni komma och rädda mig, log hon och lät sedan sömnen ta över henne.